Operationen blev mycket lyckad och nu har fem år gått sedan Enoks liv för evigt förändrades. Men även om de fysiska ärren är näst intill osynliga för ögat, läker fortfarande de emotionella såren. Den unge mannen minns de dagliga utmaningar han ställdes inför tidigare.
– Jag promenerar alltid till jobbet och före operationen brukade jag ta alla möjliga omvägar och smyga över folks trädgårdar för att undvika att träffa någon, säger Enok och förklarar vad som hände om han stötte på någon på vägen.
– Barn brukade antingen springa iväg om de såg mig, eller springa bakom mig och skrika fruktansvärda saker.
Det är svårt att tro att Enoks hemska promenader en gång var en del av hans vardag, när han nu stannar upp och hälsar på ännu en vän längs vägen.